I detta program från UR får ni träffa barn med språkstörning och barn som stammar. Ni får också se hur man arbetar på en språkförskola, lyssna på logoped Carmela Miniscalco samt veta lite om Lidcombeprogrammet, en behandlingsmetod för förskolebarn som stammar.
Barnet och orden – om språk i förskolan : Vad är det som hindrar? – UR.se.
Stamning hos barn är relativt vanligt. Man brukar säga att ca 4 % av förskolebarnen stammar och hos de flesta går stamningen över. Ca 75% av barnen som börjar stamma slutar stamma av sig själva. För resterande 25% av barnen blir stamningen bestående. Vi vet dessvärre inte för vilka barn stamningen kommer att finnas kvar.
Ca 1 % av den vuxna befolkningen världen över stammar. Stamning finns inom alla folkgrupper, samhällsskikt och utbildningsnivåer.
Stamning som fenomen har funnits så länge människan har funnits. Orsaken till stamning har länge gäckat människan. Teorierna kring varför en del stammar har varit många. I dag pekar forskningen på att det handlar om en neurofysiologisk störning. I stora drag innebär det att hos personer som stammar är hjärnans signaler inte synkroniserade (”tajmade”) med talrörelserna. Talet blir därför ibland präglat av omtagningar som ”ma-ma-mamma”, eller blockeringar ”p—p—pappa”, eller förlängningar som ”sssss-så”. Likaså kan talet flyta perfekt emellanåt när hjärnan tajmar signaler och talrörelser.
Det finns också en ärftlig faktor som kan bidra till att ett barn börjar stamma. Däremot är det inte så att alla barn börjar stamma, som har ett syskon eller förälder som stammar.
Vill du läsa mer om stamning kan du titta på Stamningsförbundets hemsida:
PrataMera 