Tal- och språkstörning hos barn i förskoleåldern

För somliga är vägen lång till språket.

För många barn utvecklas språket utan att föräldrar eller andra runt omkring barnet behöver fundera på det. För en del barn går det inte lika lätt. De barn som är sena i sin tal- och språkutveckling har ofta kommit igång sent med att börja prata. De jollrade kanske väldigt lite, och en del föräldrar upplever att deras barn inte riktigt har förstått varför man ska prata.

Ungefär 6-8 % av alla barn i förskoleåldern har någon form av språkstörning. Det innebär att i en barngrupp om 18 barn som är vanligt på dagens förskolor, har mer än ett av barnen en språkstörning. Ca 1 % av förskolebarnen har en grav språkstörning, vilket kan leda till att personen även i vuxen ålder kommer ha svårigheter med sitt språk.

Hur kan då en språkstörning yttra sig? Nedan följer exempel på vad som kan vara tecken på att barnet är sent/avvikande i sin språkutveckling vid 2,5 års ålder:

• Tyst som bebis, jollrade sparsamt.

• Härmar sällan ljud och ord.

• Verkar inte intresserad av att prata.

• Visar hellre med mimik och kroppsspråk vad han/hon vill, än att prata.

• Verkar ha svårt att förstå och följa enkla instruktioner som ”hämta mössan”, ”kan du ge mamma bollen” etc.

• Har färre än 50 ord i sitt ordförråd.

• Kan inte sätta ihop 2-ordssatser, som t ex ”titta bilen”, ”äta mat”, ”vill inte” etc.

• Har haft/har svårt att suga, och/eller äta, dricka.

Ett barn i 4-årsåldern ska ha ett tal och språk som är relativt vuxenlikt. Om barnet har något/några av följande begränsningar med sitt tal och språk så kan det vara tecken på en språkstörning:

• Begränsningar i uttalet, t ex genom att de bakre ljuden k, g och ng byts ut mot de främre ljuden t, d och n (docka blir dotta, gubbe blir dubbe, säng blir sän) eller barnet har svårt att säga väsljud som f, s, sje och/eller tje och byter ut dem mot t ex t, d, k eller p (säng blir täng, fin blir pin, sked blir ked) eller barnet tappar bort vissa ljud (halv blir hav, bada blir ada) eller byter plats på ljuden (väska blir väksa, stövlar blir stölvar).

• Har svårt att sätta ihop meningar,  t ex har svårt med ordföljd eller saknar böjningar och småord (säger t ex ”åka bilen inte jag”, istället för ”jag vill inte åka bilen”, eller säger ”han springa in på den” istället för ”han sprang in i den”).

• Har ett dåligt ordförråd och/eller språkförståelse.

• Har svårt att kommunicera, vilket innebär att barnet har svårt att förstå samtalsregler som att lyssna när andra pratar, har svårt att hålla tråden eller vänta på sin tur, ger sällan ögonkontakt när han/hon pratar etc.

Barn som har svårt att förstå vad andra berättar, har svårt att följa instruktioner, eller där man ofta upplever att det blir missförstånd, kan ha en begränsad språkförståelse. Dessa begränsningar kan finnas oavsett barnets ålder. Det är alltid viktigt att utreda brister i språkförståelsen, eftersom grunden till att lära sig tal och språk ligger i att kunna uppfatta vad som sägs.

Om man som förälder, anhörig eller förskolepersonal etc är orolig för ett barns tal- och språkutveckling, är det viktigt att ta sin oro på allvar. Du som förälder kan prata med BVC om att få en remiss till logoped. Det går också bra att kontakta närmaste logopedmottagning för rådgivning.