Nedsatt språkförståelse – som att vara i ett främmande land

Ibland kan man behöva lite extra hjälp. En utsträckt hand, eller någon som tar sig tid att förklara.

Ibland kan man behöva lite extra hjälp. En utsträckt hand, eller någon som tar sig tid att förklara.

Tänk dig att du ofta får gissa dig till vad omgivningen menar. Att du som regel i stället för undantag saknar en del ords innebörd, och då menar jag inte bara ovanliga och konstiga ord, utan också högst vardagliga, som ”under”, ”bakom”, ”större”, ”fåtölj”, ”mindre”, ”sirap”, ”giraff” etc. För att inte tala om alla småord vi binder ihop våra meningar med. Vad är det för skillnad mellan bredvid och jämte, och varför och därför? Vad betyder egentligen då, om, således etc?

Tänk dig att du försöker läsa av andras kroppsspråk, och på bästa vis tolkar dem så att du också har lite lättare att uppfatta vad som sägs.

Det är som att vara i ett främmande land, där alla andra pratar ett annat språk än du. Du har precis bara lärt dig grunderna, och tyvärr har du också stora brister däri.

Missförstånd har blivit vardag. En del barn löser det med att dra sig undan. Andra med knytnävarna. Kanske låtsas man att man förstår. För barn med svårigheter vill ju vara som alla andra barn.

Så är det att ha nedsatt språkförståelse. Och det kan man ha när man har en språkstörning. Barn eller ungdomar som har en språkstörning med brister i språkförståelse har extra svårt att lära sig nya ord, de har som regel kommit igång sent med språket och saknar ofta ord i sitt eget ordförråd. Och förståelsen av vad andra säger, oftast både av innehållsord och mer grammatiska ord och uttryck är begränsad. När man har brister i sin språkförståelse är det oftast så att man också har svårt att själv uttrycka sig, men det behöver inte alltid vara så.

Här kommer några generella råd till dig som vuxen som underlättar för barn med nedsatt språkförståelse:

Tala enkelt. Det innebär korta ner dina meningar, förenkla ord eller förklara och visa mer med kroppsspråk vad du menar.

Var lyhörd för barnets signaler. Ser barnet osäkert ut? Tappar barnet fokus? Eller kanske blir försjunken i egna tankar? Det kan vara tecken på att hen inte har förstått. Lös det genom att fråga om hen vet vad hen ska göra, eller förtydliga det du just sa.

Du som vuxen bär ansvaret för att underlätta så att barnet förstår. Tänk på att barn alltid gör sitt bästa! Barn är av naturen nyfikna och vetgiriga. Men med en nedsatt språkförståelse har man svårt att be om hjälp, barnet kan ha svårt att ställa frågor som barn utan språkstörning gör av bara farten. Kanske är barnet heller inte helt medveten om att hen ibland missförstår.

Sammanhanget är A och O. Samtala om saker där de hör hemma. Prata om olika djur när ni läser en bok om djur eller besöker en djurpark. Prata matbegrepp i affären. Förklara ord och använd synonymer och använd alla sinnen! Titta, känn, beskriv, lyssna, lukta och smaka! Hör du hur koltrasten sjunger? Känn vad len kattungen är! Kan du komma på flera djur än kon som bor på bondgården? Oj vad surt det smakar av citronen, men apelsinen var söt och god.

Allt detta är exempel på hur man i vardagen kan arbeta för att underlätta för nedsatt språkförståelse.

Annonser

Barnet och orden – om språk i förskolan

I detta program från UR får ni träffa barn med språkstörning och barn som stammar. Ni får också se hur man arbetar på en språkförskola, lyssna på logoped Carmela Miniscalco samt veta lite om Lidcombeprogrammet, en behandlingsmetod för förskolebarn som stammar.

Barnet och orden – om språk i förskolan : Vad är det som hindrar? – UR.se.

Tal- och språkstörning hos barn i förskoleåldern

För somliga är vägen lång till språket.

För många barn utvecklas språket utan att föräldrar eller andra runt omkring barnet behöver fundera på det. För en del barn går det inte lika lätt. De barn som är sena i sin tal- och språkutveckling har ofta kommit igång sent med att börja prata. De jollrade kanske väldigt lite, och en del föräldrar upplever att deras barn inte riktigt har förstått varför man ska prata.

Ungefär 6-8 % av alla barn i förskoleåldern har någon form av språkstörning. Det innebär att i en barngrupp om 18 barn som är vanligt på dagens förskolor, har mer än ett av barnen en språkstörning. Ca 1 % av förskolebarnen har en grav språkstörning, vilket kan leda till att personen även i vuxen ålder kommer ha svårigheter med sitt språk.

Hur kan då en språkstörning yttra sig? Nedan följer exempel på vad som kan vara tecken på att barnet är sent/avvikande i sin språkutveckling vid 2,5 års ålder:

  • Tyst som bebis, jollrade sparsamt.
  • Härmar sällan ljud och ord.
  • Verkar inte intresserad av att prata.
  • Visar hellre med mimik och kroppsspråk vad han/hon vill, än att prata.
  • Verkar ha svårt att förstå och följa enkla instruktioner som ”hämta mössan”, ”kan du ge mamma bollen” etc.
  • Har färre än 50 ord i sitt ordförråd.
  • Kan inte sätta ihop 2-ordssatser, som t ex ”titta bilen”, ”äta mat”, ”vill inte” etc.
  • Har haft/har svårt att suga, och/eller äta, dricka.

Ett barn i 4-årsåldern ska ha ett tal och språk som är relativt vuxenlikt. Om barnet har något/några av följande begränsningar med sitt tal och språk så kan det vara tecken på en språkstörning:

  • Begränsningar i uttalet, t ex genom att de bakre ljuden k, g och ng byts ut mot de främre ljuden t, d och n (docka blir dotta, gubbe blir dubbe, säng blir sän) eller barnet har svårt att säga väsljud som f, s, sje och/eller tje och byter ut dem mot t ex t, d, k eller p (säng blir täng, fin blir pin, sked blir ked) eller barnet tappar bort vissa ljud (halv blir hav, bada blir ada) eller byter plats på ljuden (väska blir väksa, stövlar blir stölvar).
  • Har svårt att sätta ihop meningar,  t ex har svårt med ordföljd eller saknar böjningar och småord (säger t ex ”åka bilen inte jag”, istället för ”jag vill inte åka bilen”, eller säger ”han springa in på den” istället för ”han sprang in i den”).
  • Har ett dåligt ordförråd och/eller språkförståelse.
  • Har svårt att kommunicera, vilket innebär att barnet har svårt att förstå samtalsregler som att lyssna när andra pratar, har svårt att hålla tråden eller vänta på sin tur, ger sällan ögonkontakt när han/hon pratar etc.

Barn som har svårt att förstå vad andra berättar, har svårt att följa instruktioner, eller där man ofta upplever att det blir missförstånd, kan ha en begränsad språkförståelse. Dessa begränsningar kan finnas oavsett barnets ålder. Det är alltid viktigt att utreda brister i språkförståelsen, eftersom grunden till att lära sig tal och språk ligger i att kunna uppfatta vad som sägs.

Om man som förälder, anhörig eller förskolepersonal etc är orolig för ett barns tal- och språkutveckling, är det viktigt att ta sin oro på allvar. Du som förälder kan prata med BVC om att få en remiss till logoped. Det går också bra att kontakta närmaste logopedmottagning för rådgivning.